Ett hus med två hjärtan
Konsertsalen är ett fönster ut över samhället och konservatoriets restaurang en mötesplats för studenter och personal.
”I denna storslagna nya sal har Helsingfors fått ett ypperlig konsertsal och även som festvåning torde den uppfylla sitt syfte.”
- Helsingin Sanomat 25.10.1931
”Jag minns de svajiga stolarna och de knöliga sitsarna. Man satt ändå skönt på dem åtminstone när man egentligen borde ha övat… Den ryska sillen smakade gott. När man hade råd. Och runebergstårtorna. Stenhårda var de. Markus Lehtinen lärde oss hur de först skulle fuktas med kaffet, så att de hamnade på golvet när man försökte hugga i.”
– Ulla Raiskio i Facebookgruppen R-talo ennen ja nyt
”Jag drog själv mycket nervtäckande där för spännande klasser eller grader …”
– Kristiina Hohti i Facebookgruppen R-talo ennen ja nyt
Den nya byggnadens konsertsal var ett fönster ut över samhället – för visst kopplades den nya konservatoriebyggnaden av utomstående specifikt till konsertsalen. Förväntningarna på den nya byggnaden och särskilt dess konsertsal var höga, man talade om och kritiserade byggnaden. När pressen skrev om byggnaden var det ofta just konsertsalen som behandlades. All offentlig verksamhet, oavsett om det gällde konserter, recitationer, teaterföreställningar eller något annat, ägde rum just där. Konsertsalen var byggnadens offentliga hjärta.
Konservatoriets restaurang öppnades i samband med den nya byggnaden. Uusi Suomi beskrev den 23 oktober 1931 restaurangen som rolig och intim, och dess kök som gott. Restaurangägaren och konceptet växlade under årtiondena från elegant restaurang och vita dukar till studenthak. Det är just detta hak som väcker mångas minnen från sin studietid. Ett sådant minne handlar om de flyttbara bokstäverna på menyn på väggen någon gång under 1980-talet och hur ”vilka skämtare som helst kunde tota ihop en egen meny… så att menyn bland annat innehöll stekt ni-vet-vad…” Hak, kafé, matsal, restaurang – oavsett vad man kallar den, är den det som personalen och studenterna minns som byggnadens hjärta.
På så sätt hade samma byggnad två hjärtan – konsertsalen var det offentliga och restaurangen det inre hjärtat.
Menneisyyden muistia tulevaisuutta varten
Tässä blogissa Riku Hämäläinen kirjoittaa Taideyliopiston muistitietohankkeen vaiheista. Hankkeen tarkoituksena on kerätä entisten ja nykyisten opettajien, oppilaiden ja muun henkilökunnan muisteluita taideopetuksen historiasta, arjesta, toiminnasta, sattumuksista, jne. tulevaisuuden tutkimuksia varten. Filosofian tohtori, dosentti Riku Hämäläinen toimii Historiafoorumin yliopistotutkijana. Hän johtaa muistitietohanketta, johon kuuluu niin uuden aineiston kerääminen kuin jo olemassa olevan arkistomateriaalin saatavuuden parantaminen.
Uusimmat julkaisut
Seuraa blogia