Hett efterlängtad konsertsal

9.6.2020 0 Tykkää 0 kommenttia Riku Hämäläinen

Förväntningarna var höga och ett mycket stort antal intresserade åhörare anlände till debutkonserten.

”Den mest spännande detaljen, nämligen akustiken, fick i Stadsorkesterns folkkonsert i går en lösning genast i början, och en mycket lyckosam sådan.

• Uusi Suomi 14.9.1931

Den länge efterlängtade konservatoriebyggnadens debutkonsert hölls den 13 september 1931. Ett mycket stort antal intresserade åhörare anlände till debutkonserten, och kön utanför var lång. ”En ovanlig syn i dessa trakter sträckte sig ända bort till Arkadiabron, vilket vittnade om allmänhetens intresse för den nya konsertsalen”, skrev Uusi Suomi följande dag.

Förväntningarna var höga – en tillräckligt stor och framstående sal hade trots allt saknats i huvudstaden. Stora förhoppningar riktades mot akustiken i den nya konsertsalen. Redan den 20 juni 1929 hade Uusi Suomi rapporterat att ”största uppmärksamhet fästs vid byggnadens akustiska egenskaper”. Arkitekt Eino Forsman åkte runt i Europa och Amerika för att bekanta sig med de senaste studierna, eftersom man inte förrän ” under den senaste tiden utgående från noggranna studier bit för bit har kunnat utreda hitintills okända akustiska fenomen.”

Den nya byggnaden uppfyllde alla förhoppningar. ”För dem som inträdesbiljetterna räckte till för blev detta första besök knappast en besvikelse”, skrev Uusi Suomi dagen efter den första konserten. ”Orkestern genljuder glädjande fullödigt och mjukt i den nya salens bägge balkonger och nere på parketten. De olika instrumenten träder klart och nästan genomstrålande fram, och harmonin har samtidigt en klangfullhet där man tydligt känner hur ljudet avger en välavvägd resonansbotten”.

Helsingin Sanomat skrev samma dag lite mer kritiskt, men också de gillande: ”Med nyfikenhet åhördes orkesterns första toner: är akustiken god eller kommer den att bjuda på besvikelser? Och snart kunde det konstateras att den faktiskt uppfyller alla rimliga krav. Alla detaljer i musiken hörs klart och även samklangen är behagligt jämn. Akustiken som helhet är visserligen mer ”kammarmusikalisk” än ”symfonisk”, på grund av salens relativa litenhet orkar inte orkesterns klang uppnå någon kraftfull, yppigt fulltonig resonans. Men detta kan man snart vänja sig vid, ty förvisso har också denna intima klangs grundton sin alldeles egen charm.”

Redan från början användes salen också för andra typer av tillställningar. Uusi Suomi berättade den 5 oktober 1931 hur ”Elli Tompuri i går framförde Andersens sagor i Konservatoriets sal. Den nya konsertsalen visade sig vara en förträfflig plats för lördagsevenemang – dess storlek är ypperligt lämpad för sådan intim talkonst, och dess akustik är enastående.”