Modernisering av lokalerna
Med erfarenheter i praktiken framgick också behovet att rätta till vissa brister.
”Sibelius-Akademin får nytt utrymme”
- Hufvudstadsbladet 17.9.1963
Den planerade orgeln skaffades inte till konsertsalen på grund av penningbrist. När finansiering fåtts, byggde den tjeckoslovakiska orgelfabriken Gebrüder Rieger år 1939 en elektropneumatisk konsertorgel med 55 stämmor för salen. Den ursprungliga takkonstruktionen över scenen, som orgelns pipverk planerats stå bakom, revs och pipverket fick bli synligt. Orgelfasaden blev en sorts symbol för konsertsalen.
På femte våningen låg en klubblokal, vars tredelade sal emellertid snabbt efter att byggnaden färdigställts togs i bruk för biblioteket. Med erfarenheter i praktiken framgick också behovet att rätta till vissa brister. Svenska Teatern hyrde konsertsalen, varför strålkastare och en ridå införskaffades 1935. Sommaren 1937 utvidgades scenen, varefter ”en stor orkester med solister nu ryms utan problem.”
År 1950 sköttes små målnings- och liknande reparationsarbeten, och dessutom reparerades konsertsalens orgel grundligt. Under 1950-talet uppstod också behov av ytterligare lokaler. År 1958 avstängdes tre korridorer som ledde till fönstren så att ytterligare några övningsrum kunde ordnas.
Behovet att fler lokaler berodde inte på ökningen i studentantalet utan det växande antalet lektioner. År 1961 uppfördes en tillbyggnad med övningsrum på innergården, ovanför entréhallen och korridoren. Den höga övningssalen delades in i två våningar. Även diverse andra ändringar gjordes på lokalerna, och på vinden byggdes rum för instrumentförvaring, notsamling och lager. Orgeln i konsertsalen togs bort, men orgelfasaden fick stå kvar.
De trånga lokalerna var ett problem man drogs med länge, och under 1960-talet fördes också diskussioner kring en eventuell flytt av Akademin från centrum till nya lokaler. År 1964 hörde sig Sibelius-Akademin för om en lägenhet som blivit ledig i det intilliggande bostadshuset på Norra Järnvägsgatan för användning som föreläsningssal, och i slutet av 1970-talet erbjöd en delägare i samma hus tre lägenheter till försäljning exempelvis för läroinrättningens bibliotek. Förhandlingarna gav inget resultat. År 1974 visade man vid Sibelius-Akademin även intresse för den intilliggande byggnad som Finlands Stadsförbund ägde. Lokalproblemet löstes tack vare de tilläggsutrymmen som färdigställdes i Sockenbacka i början av 1990-talet.
Menneisyyden muistia tulevaisuutta varten
Tässä blogissa Riku Hämäläinen kirjoittaa Taideyliopiston muistitietohankkeen vaiheista. Hankkeen tarkoituksena on kerätä entisten ja nykyisten opettajien, oppilaiden ja muun henkilökunnan muisteluita taideopetuksen historiasta, arjesta, toiminnasta, sattumuksista, jne. tulevaisuuden tutkimuksia varten. Filosofian tohtori, dosentti Riku Hämäläinen toimii Historiafoorumin yliopistotutkijana. Hän johtaa muistitietohanketta, johon kuuluu niin uuden aineiston kerääminen kuin jo olemassa olevan arkistomateriaalin saatavuuden parantaminen.
Uusimmat julkaisut
Seuraa blogia