Corona-undervisning i nutida vokalmusik: En tillbakablick men fortfarande lika aktuellt

14.9.2021 0 Like 0 kommenttia

Den svenska sopranen, universitetsläraren och forskaren Lisa Fornhammar bor i Leipzig och undervisar sång som huvudämne och nutida vokalmusik på Mozarteum i Salzburg. Som forskare utvecklar hon pedagogiska koncept inom nutida vokalmusik. I Finland har man kunnat höra henne som sångerska bland annat som solist i “Mysteries of the Macabre” av Ligeti vid Time of Music Festival i Viitasaari. Lisa Fornhammar är doktorand på MuTri Doctoral School på Uniarts Helsinki.

Inspirerad av Gert Biesta´s texter beskriver hon sina erfarenheter under ett nästan helt års undervisning på distans, fördelar, nackdelar och lärdomar inför framtiden.

Text Lisa Fornhammar

Som svensk boende i Tyskland, anställd på musikhögskolan i Salzburg, frilansande sångerska och forskarstuderande på MuTri Doctoral School innebar nedstängningen våren 2020 många förändringar. En av de positiva förändringarna var att jag plötsligt kunde ägna mer tid åt min forskning. Just den här våren innebar detta bland annat att läsa och diskutera flera av Gert Biestas texter, gästprofessor på CERADA forskningscentrum på Konstuniversitet. Det blev många intressanta diskussioner bland annat om begreppen “learning” och “teaching” men också naturligtvis om hur Covid har förändrat och fortfarande förändrar våra liv på alla plan. Detta beskriver Gert Biesta väldigt träffande i artikeln “Have we been paying attention?”

“The impact of the virus has been significant, both on our lives in general and on our educational lives.” (2020, p. 1)

Som pedagog betydde denna påverkan bland annat att jag undervisade via Zoom i yngsta sonens rum 12 timmar i sträck med ett ihopvikbart klaviatur köpt på Claes Ohlssons i Åbo. De sångstuderande utspridda över hela världen i små vindsrum i Salzburg eller på en säng med glansigt överkast i ett pyttelitet sovrum i Tokyo. När jag föreslog vissa av mina sångelever att det kanske skulle vara lättare att sjunga om de stod upp istället för att sitta ihopsjunkna framför datorn upptäckte jag att en del fortfarande hade pyjamas på sej. Tydligen är det inte bara jag som upptäckt att man kan dölja både otvättat hår och en stökig bakgrund på Zoom. Diskussionerna handlade om det är skadligt att skrika (vilket förekommer en del i nutida vokalmusik), hur man bäst utför “Sprechgesang” i Pierrot Lunaire, nya kompositionskoncept och hittade helt nya vägar att musicera på.

Eftersom gemensamt musicerande på plats inte var möjligt den här våren fick studenterna i uppgift att filma och klippa ihop en video (sång och piano) med de stycken de arbetade med under terminen. Att möjliggöra interaktion är kanske vår viktigaste uppgift som lärare för tillfället. I  kapitlet: “Pragmatism´s contribution to understanding learning-in-context (Biesta, 2009) diskuterar Biesta nya trender inom pedagogik som föreslår att vi kommer bort från det individuella tänkandet och försöker att gå i en riktning som innefattar aktivism och interaktion i större utsträckning. Jag skulle vilja påstå att det behövs både individualism och interaktion för att utbilda professionella musiker men att just interaktion är något som ibland glöms bort inom den ofta elitistiska musikerutbildningen. Därför var jag extra glad att upptäcka hur bra studenterna just interagerade. Trots avstånden lyckades en av mina koreanska sångstuderande spela in “Der Sommer” av Ligeti med en pianist som var i Salzburg. Mycket imponerande med tanke på att stycket redan från början är mycket komplicerat. Flera andra mycket kreativa och konstnärliga videocollage skapades där bland annat grässtrån användes som rekvisita och floden Salzach som bakgrund.

Eftersom undervisning i grupp inte var tillåten bildade vi en läsecirkel på Mozarteum där vi bland annat diskuterade Angelika Luz nyligen publicerade kapitel om nutida vokalmusik (Luz, 2019). Jag måste medge att jag under mina 13 år som lärare inom nutida vokalmusik totalt underskattat sång studerandes intellektuella kapacitet. Den här insikten är ett bevis för att en viktig del av arbetet som lärare är att fortsätta att lära sej. Kan vi lära oss något mer av den här tiden? För många frilansande musiker har nedstängningen naturligtvis varit och ännu är en katastrof. Ofta försvinner en hel årslön när produktionen flyttas eller ställs in.

Det positiva är kanske insikten att inte ta allt på så stort allvar. Det gör inte så mycket om en 9-åring kommer in och säger hej under ett viktigt möte. Och det är väldigt välgörande att få vara hemma 8 veckor i sträck och inte kunna resa, framför allt när man som jag bor i Leipzig och arbetar på flera olika ställen. Insikten kom väldigt fort hos oss och hos många i vår omgivning. Kollegor, studenter och vänner som alla berättade om denna välbehövliga “Entschleunigung”. Om man skulle översätta blir det kanske förlångsamning. Jag har aldrig upplevt en höst som den 2019 där så många sångstuderande brutit ihop för att tempot varit så högt. Förhoppningsvis kan vi behålla det lugn som brett ut sig inom så många områden. En väldigt positiv effekt av denna förlångsamning har varit den konstnärliga kreativitet som många studerande visat prov på.

Gert Biesta beskriver vår uppgift som lärare så fint i sin artikel “Have we been paying attention?”:

“What is distinctive about education is not learning—which can happen anywhere, with or without education—but teaching. And the basic gesture of teaching is that of trying to catch and direct the attention of another human being—.” (2020, p. 2)

Jag är övertygad om att vi gemensamt kan fånga och rikta unga människors uppmärksamhet åt ett kreativt håll. Förutsättningen är att vi som lärare fortsätter att söka kreativa lösningar på detta inte längre så nya problem.

Den större frågan i sammanhanget är naturligtvis hur vårt kulturlandskap kommer att se ut på andra sidan pandemin. Men det är en helt annan blog.

Referenser

Biesta, G. (2020). Have we been paying attention? Educational anaesthetics in a time of crises. Educational Philosophy and Theory: 1-3. DOI: 10.1080/00131857.2020.1792612

Edwards, R., Biesta, G., & Thorpe, M. (Eds). (2009). Pragmatism’s contribution to understanding learning-in-context: Communities, activities and networks. Retrieved from http://ebooks central.proquest.com Created from uql on 2020-03-18 04:38:39               

Luz, A. (2019). Neue Musik: Handbuch Aufführungspraxis Sologesang, Bärenreiter, pp. 383-453