Förskolebarn utvecklar matematiska färdigheter genom scenkonst – en interventionsstudie

Som förskolelärare har jag noterat att barns matematiska färdigheter och förståelse av matematiska begrepp varierar i en förskolegrupp. För en del förskolebarn kan det vara utmanande att förstå matematiska begrepp som ingår i grundläggande matematiska färdigheter. En del barn har lättare att lära sig matematiska begrepp medan andra barn behöver mer tid och variation i lärande för att få förståelse av vad ett matematiskt begrepp betyder.

Under våren 2023 blev jag tillfrågad om jag ville delta i pilotprojektet Scenkonst med i lärande, SMIL. SMIL handlar om att integrera scenkonst i samverkan med den traditionella undervisningen. Jag fann projektet väldigt intressant och givande. Det här gav mig en idé om att undersöka vilka möjligheter förskolebarns lärande av matematiska begrepp som ingår i grundläggande matematiska färdigheter, kan utvecklas genom deltagande i matematikundervisning i form av scenkonst. Matematiska begrepp kan vara utmanande för en del förskolebarn att förstå. Därför kunde scenkonst vara en kompletterande interventionsmetod inom förskoleundervisning. Interventionsstudien för min pro gradu avhandling utfördes inom ramen för SMIL projektet. Det övergripande syftet var att undersöka hur förskolebarns grundläggande matematiska färdigheter utvecklas genom deltagande i matematikundervisning i form av scenkonst jämfört med förskolebarn som får traditionell undervisning.

Inom SMIL-projektet deltog en interventionsgrupp. Interventionsgruppen deltog i både traditionell matematikundervisning och matematikundervisning genom scenkonst och kontrollgruppen deltog i enbart traditionell matematikundervisning. Under hösten 2024 deltog interventionsgruppen i fyra tillfällen där de fick matematikundervisning genom scenkonst. Interventionsstudien är baserad på fyra interventionstillfällen (scenkonst med i matematikundervisningen) och kartläggning av förskolebarnens grundläggande matematiska färdigheter (LukiMat) före och efter interventionerna, som förverkligades under hösten 2024. Interventionerna samplanerades med SMIL-projektet, där jag planerade innehållet och projektledaren planerade hur interventionerna skulle utföras. Under interventionerna var det projektledaren som höll i undervisningen eftersom jag som forskare skulle få lära mig hur man integrera scenkonst i undervisningen. LukiMat-kartläggningen utförde jag själv vid båda mättidpunkterna med både interventions- och kontrollgruppen.

I den kvantitativa interventionsstudien deltog 16 förskolebarn från interventionsgruppen (INT) och 15 förskolebarn från kontrollgruppen (KON). Syftet för studien var att undersöka hur förskolebarns grundläggande matematiska färdigheter utvecklades genom deltagande i matematikundervisning i form av scenkonst jämfört med förskolebarn som får traditionell undervisning. Barnen i INT-gruppen deltog både i traditionell matematikundervisning och matematikundervisning genom scenkonst. Med mätinstrumentet LukiMat kartlades barnens matematiska färdigheter före och efter interventionerna i båda grupperna. Baserat på syftet formulerades följande forskningsfrågor:

1. Hur ser skillnaden ut för förskolebarnens matematiska färdigheter i interventions- och kontrollgruppen före och efter interventionerna?
2. Hur utvecklas förskolebarnens matematiska delfärdigheter inom och mellan interventions- och kontrollgruppen mellan mättidpunkterna?

För att besvara forskningsfrågorna användes korrelationsanalys, faktoranalys och T-tester. Resultaten i den här studien visar att barnens grundläggande matematiska färdigheter utvecklades mellan mättidpunkterna. Inom båda grupperna skedde den största utvecklingen inom delfärdigheterna förståelse för matematiska samband och räknefärdigheter. Studiens resultat visar inga statistiskt signifikanta skillnader mellan förskolebarnens matematiska färdigheter i interventions- och kontrollgruppen vid andra mättidpunkten. Resultaten pekar på att förskolebarnens matematiska färdigheter utvecklades i samma utsträckning över tid, vilket indikerar att både interventionsmetoden och den traditionella undervisningen hade lika god effekt.

Att vara delaktig i ett projekt har lärt mig mera än om jag skulle utfört studien som en utomstående forskare och enbart analyserat insamlat datamaterial. SMIL-projektet har bidragit med nya insikter kring variation i lärande och hur scenkonsten kan förverkligas i undervisningen. Att följa barnens lärande på nära håll har bidragit till ett större perspektiv för studien och för mig som pedagog. Konstbaserade interventionsmetoder skapar ett mångsidigt sätt för att främja elevers lärande, där olika interventionsmetoder integreras och konsten sammanflätas med lärandeprocessen. Scenkonstbaserade interventionsmetoder är lika effektiva som traditionell undervisning och båda metoderna behövs i undervisningen. Jag vill varmt rekommendera att våga integrera scenkonstbaserade metoder i undervisningen – de kan öppna nya dörrar för elevers kreativitet, engagemang och lärande.

Skribent

Mia Finne
Lärare inom småbarnspedagogik och speciallärare