Teater som en naturlig del av skolvardagen
Vad kan en skådespelares expertis tillföra skolundervisningen? Skådespelaren Jakob Johansson, som arbetar med SMIL-projektet, berättar om sina erfarenheter i klassrummet.
Under mina år som skådespelare och teaterlärare har jag besökt många skolor i Svenskfinland. Oftast har det varit i form av turnéer eller olika Kultur i skolan-projekt. Arbetet har varit både givande och varierande, men nästan alltid handlat om något som brutit av från den vanliga skolvardagen.
När jag började arbeta inom SMIL-projektet förändrades detta. Nu fick jag kliva rakt in i elevernas ordinarie undervisning och tillsammans med lärarna utforska hur teater och performativa metoder kan stöda lärandet i olika ämnen. Det öppnade upp för nya insikter.
När läsning blir levande
I Yttermalax skola arbetade jag med en tredje klass där temat var läsning. Ofta hör man lågstadiebarn läsa högt med stort fokus på tempo och korrekt uttal. Inom teater handlar läsning i stället om att förstå situationen, relationerna och det man faktiskt säger.
Vi arbetade med korta textstycken som innehöll både berättande partier och repliker. Tillsammans med klassläraren visade jag hur man kunde turas om att vara berättare och karaktär. Eleverna fick sedan arbeta i små grupper och själva bestämma hur de ville fördela rollerna och gestalta texten.
Det som slog mig var hur lyhörda eleverna blev gentemot varandra. De berättade texten snarare än bara läste den. Efter lektionen kom flera elever fram och berättade att de ville prova samma sak hemma med sina föräldrar. Tanken på att barn kan inspirera vuxna till läsning är både hoppfull och stärkande.
Varför teater i högstadiet?
Via SMIL fick jag också arbeta med årskurs åtta i Petalax, både i gymnastik och geografi. Högstadieelever är en fantastisk grupp att jobba med – full av energi, kreativitet och starka känslor. Samtidigt kan det vara utmanande att kanalisera allt detta på ett tryggt och meningsfullt sätt, speciellt när det kommer till fysiska aktiviteter.
I gymnastiken valde jag därför att arbeta med parakrobatik och fysiskt uttryck. Genom olika parövningar fick eleverna träna samarbete, tillit och kroppskontroll. De lärde sig hur man kan ta i varandra på ett respektfullt sätt, hur man lyfter och blir lyft, och hur viktigt det är att lyssna in sin partner.
Vi arbetade också med rörelsekvalitet genom inre bilder och rörelser som eleverna själva skapade. Lektionerna avslutades med små uppvisningar där publiken fick beskriva vad de upplevde att rörelserna uttryckte. Att få öva på att vara publik – att se, lyssna och reflektera – är en central del av det performativa lärandet och stärker förståelsen för andras perspektiv.
Att våga ta plats och stå inför publik
I geografin arbetade vi med Europas regioner. Eleverna fick välja varsitt land, hitta på ett typiskt namn och lära sig en hälsningsfras. Därefter introducerade jag gibberish – ett påhittat språk som kan likna verkliga språk men saknar ord med betydelse.
Inför lektionen var jag osäker på hur detta skulle tas emot, men eleverna antog utmaningen med nyfikenhet och mod. I slutet av lektionen presenterade grupperna olika regioner: en elev spelade utländsk expert och pratade gibberish, medan de andra översatte och presenterade fakta.
Under följande lektion gestaltade vi natur och miljöer som är typiska för de olika regionerna. Även här deltog alla fördomsfritt och med stor kreativitet. Det blev tydligt att detta var en klass som var van att arbeta med performativa metoder. Tröskeln för att ställa sig inför publik var låg, och viljan att prova nytt var hög.
Avslutande tankar
När teater och performativa arbetssätt får ta plats i skolans vardag märks en skillnad. Eleverna vågar mer, lyssnar mer på varandra och använder både kropp, fantasi och intellekt i sitt lärande. För mig har arbetet inom SMIL visat att teater inte behöver vara ett avbrott från undervisningen – den kan vara en naturlig och kraftfull del av den.
Jakob Johansson är skådespelare, regissör och teaterlärare vid Lappfjärds folkhögskola. Jakob har fungerat som scenkonstpedagog i SMIL-projektet under läsåret 2024-2025.
Performing arts in schools
SMIL – Scenkonst med i lärande (Performing Arts in Learning) is a development and research project that aims to explore how performing arts can be integrated as part of the national curriculum and learning environments in Finnish preschools and primary and secondary education. Welcome to follow the project on this blog!
Latest posts
-
Förskolebarn utvecklar matematiska färdigheter genom scenkonst - en interventionsstudie
-
Scenkonst som spegel för jaget – personlig utveckling och värdegrund i förskolan och skolan
Follow blog