Var finns ljuset?
“Jag tänker på en scen där man drar upp ridån, bjuder upp barnen och ungdomarna som sitter i salongen och riktar strålkastarljuset mot dem. Ger dem möjligheten att hitta en trygg plats i gemenskapen och egna uttryckssätt”, beskriver Katarina von Numers-Ekman, ombudsman i utbildningsteamet på Svenska kulturfonden.
Det är oktober 2024. Ett gäng tjänstemän som arbetar med utbildningsfrågor på finlandssvenska fonder har samlats till ett möte med representanter för undervisnings- och kulturministeriet (UKM). Världen, och den finländska skolan med den, genomgår enorma förändringar och vi undrar var vårt engagemang och våra resurser kommer att behövas allra mest.
Venla Bernelius, specialsakkunnig vid UKM, berättar för oss om det pågående projektet Grundskolans framtidsarbete och radar upp svåra frågor:
- Hur kan skolan ge relevanta färdigheter och motivera eleverna, när traditionella jobb inte antas vara tillgängliga för alla i framtiden?
- Hur ska vi lära den nya generationen att skapa hållbara sätt att leva, när vi redan har överskridit våra planetära gränser?
- Hur kan skolan förbereda eleverna att hitta en känsla av mening och välbefinnande när det psykiska illamåendet är så utbrett?
- Vilka typer av kompetenser kan avvärja risker för felaktig information och konflikter när demokratin står under hot?
Jag sitter där och lyssnar och tänker tillbaka på de många åren då jag jobbade som modersmålslärare. Och jag känner en viss lättnad över att jag har bytt bransch och inte längre behöver bära samma personliga ansvar för ungdomarnas framtid. Visst diskuterade vi de här frågorna för sex år sedan, när jag ännu stod i klassrummet varje vardag. Men de tycks så mycket tyngre och allvarligare nu.
Därför känns det bra att veta att UKM har samlat stor grupp med forskare och andra experter från många olika branscher och gett dem uppdraget att skapa en långsiktig vision för hur vår grundskola ska utvecklas fram till år 2045. För skolan ska inte bara reagera på förändringar i världen, säger Venla Bernelius. Skolan måste skapa en sådan framtid som vi vill se framför oss.
Hon talar också om estetisk perception och om att empatin som kommer av den gemensamma förståelsen av konst och kultur kommer att vara viktig i framtiden. För människan möter sig själv i mötet med konsten, och det går inte att ersätta med någonting som artificiell intelligens kan åstadkomma.
Jag ler inombords och tänker att vi på Svenska kulturfonden träffade rätt när vi lanserade SKAPA, vår stora strategiska satsning på konstundervisning för barn och unga, som Konstuniversitetets projekt SMIL är en del av.
Samtidigt finns oron för att SKAPA-projekten kanske inte kommer att leda till de långsiktiga och hållbara förändringar inom konstundervisningen som vi hade hoppats på. Kommer tjänstemän, politiker och andra beslutsfattare att inse vad som står på spel den dag SKAPA-projekten är slut och det behövs tillräckligt med offentliga medel för att upprätthålla en jämlik och tillgänglig konstundervisning? Förstår man alls, att det att barn och unga får utöva och uppleva konst i skolan och på fritiden hör ihop med alla de ovannämnda framtidsfrågorna? Med tanke på kommunernas och hela nationens krisande ekonomi är det långt ifrån säkert.
Venla Bernelius från UKM säger att en bra framtidsvision för skolan behövs för att vi inte ska tappa riktningen bland alla kriser och inte bara fokusera på att lösa gårdagens problem. Visionen ska hjälpa oss att se var ljuset finns.
Jag tänker på en scen där man drar upp ridån, bjuder upp barnen och ungdomarna som sitter i salongen och riktar strålkastarljuset mot dem. Ger dem möjligheten att hitta en trygg plats i gemenskapen och egna uttryckssätt. Det är den sortens framtid som Svenska kulturfonden och många andra privata fonder och stiftelser som arbetar för utbildning, konst, kultur och barn och unga vi se framför oss. Och vi hoppas att de offentliga aktörerna omfattar visionen och genom samarbete hjälper oss att använda våra resurser på bästa sätt.
Skribent
Katarina von Numers-Ekman
Ombudsman i utbildningsteamet på Svenska kulturfonden
Performing arts in schools
SMIL – Scenkonst med i lärande (Performing Arts in Learning) is a development and research project that aims to explore how performing arts can be integrated as part of the national curriculum and learning environments in Finnish preschools and primary and secondary education. Welcome to follow the project on this blog!
Latest posts
Follow blog