Kroppen som väg till lärande

Den form av dans jag undervisar i har många kära namn: nutidsdans, kreativ dans och skapande dans är några av de begrepp som används för att beskriva arbetssättet. I grunden handlar det om dans och kroppsligt uttryck som ett sätt att kommunicera – att uttrycka tankar, känslor och idéer genom kroppen.

När man skriver lektionsplaner, projektbeskrivningar eller på annat sätt vill kommunicera vad man gör återkommer ofta formuleringar om kreativitet och uttrycksförmåga. Men i praktiken handlar det om att barn genom rörelse får möjlighet att utforska sin fantasi, fatta egna beslut och våga pröva nya sätt att uttrycka sig.

När dansen får ta plats i skolan öppnas fler vägar för barn att delta, uttrycka sig och lära. Inom SMIL-projektet har jag undervisat barn i förskolan och elever i årskurserna 3, 4 och 7 i kreativ dans och rörelseimprovisation. Undervisningen har både varit kopplad till andra ämnen, som matematik, historia och finska, och upplevts som ett eget estetiskt ämne. I lektionerna har barnen fått möta det kroppsliga skapandet på sina egna villkor, som en naturlig del av skoldagen och lärandet.

Det jag återkommande upplevt i undervisningen är att när lärandet tar sin utgångspunkt i kroppen kan barn tillägna sig nya sätt att förstå, erfara och ta till sig kunskap. Det har också varit givande att samarbeta med lärarna och ta del av deras perspektiv på kroppsligt uttryck och dans i undervisningen.

Samtidigt har projektet blivit ett sätt för mig att utforska mitt eget kunnande. Genom mötena med elever, lärare och olika undervisningsmiljöer har jag fått utveckla mitt sätt att undervisa och möta elever. Jag har fått pröva nya metoder, anpassa arbetssätt och reflektera över vad som händer när dansen får möta skolans olika ämnen och sammanhang.

Projektet har påmint mig om att undervisning också är en lärandeprocess för den som leder den. I mötet med barnen har jag själv fått pröva nya sätt att arbeta och tänka kring rörelse och lärande. Det har varit värdefullt att få se hur dans och kreativetet kan skapa utrymme för både uttryck och nyfikenhet i skolan.

Skribent

Annika Sillander
Danslärare